Närhäxpipa jag var liten brukade jag smälla smällare. Ettöres, femöres, kinapuffar och smatterband. Det fanns också en liten fyrverkeripjäs som hette Häxpipa som fräste iväg med ett fasligt tjut och avslutade oftast med en liten knall. Det var lite spännande för man visste aldrig riktigt var den hamnade då det inte fanns någon pinne som stabiliserade färden utan man tände på och kutade så mycket man orkade för att inte hamna i skottlinjen.

Ibland ser man projekt som till beteendet påminner om en häxpipa, de låter mycket om dem och de far iväg åt olika håll. Målet är ofta ganska otydligt och inte sällan så slutar det med en smäll, både ekonomiskt och resursmässigt.

Jag gjorde min värnplikt som artillerist och hade som uppgift att beräkna skjutvärden. Utifrån en given punkt i terrängen beräknades elevation på eldrör och vilken bäring man skulle ha för att nå målet med hänsyn taget till avstånd, temperatur i olika luftlager, lufttryck, krutladdning, avdrift och en massa andra saker. När man hade räknat, räknat och räknat så sköt man iväg granaten och hamnade ungefär där man hade tänkt sig. Utifrån nedslaget kunde man sedan korrigera inställningarna för att komma närmare målet.

Tänk dig istället att vi skulle skjuta granater som man ibland driver projekt:

  • Vi har bara en ungefärlig idé om var vi befinner oss
  • Vi har en vag idé om vilket mål vi vill uppnå
  • Vi utvärderar inte om vi nådde målet utan öser bara på med mer resurser i hopp om att det löser problemet.
  • Vi betraktar projektet som lyckat bara för att vi har lyckats skjuta iväg granaten och fått den att landa.

Tänk dig istället ditt projekt som en rymdresa.

Om man skall resa till mars gäller det att veta att man har tillräckligt med bränsle (resurser) för att nå målet. Merparten av bränslet förbrukas redan vid själva starten bara för att få raketen att lämna jorden. Man vet tämligen exakt vad utgångspunkten är och vart man vill hamna. Man har räknat ut i vilken riktning man skall skjuta upp raketen och efter själva uppskjutningen följer man noga kursen och kan då med hjälp av små “puffar” från styrraketer korrigera kursen.

Så låt oss titta på projektet med en rymdfarares ögon

  • Vi vet med stor säkerhet var vi befinner oss
  • Vi vet med säkerhet vilket mål vi vill nå
  • Vi lägger merparten av kraften och resurserna i början av projektet
  • Vi följer kontinuerligt upp att vi är på rätt kurs och korrigerar med små “puffar” från styrraketerna så att vi hamnar rätt igen.

Anledningen till att det är så viktigt att lägga mycket resurser i starten av projektet är att du med större sannolikhet hamnar på rätt kurs från början. Om du låter projektet bli en “Häxpipa” så kommer det att krävas mycket kraftigare korrigeringar, betydligt oftare, resan blir betydligt längre och du riskerar att ha gjort av med alla resurser innan du nått målet.

Jag fick på en kurs en gång lära mig att man ska driva projekt enligt BASIS-modellen, Början Avgör Succén I Slutet, och det är faktiskt inte raketforskning!